Va ju på arbetsförmedlingen idag.
Ganska intressans litet samtal jag hade med den där Björn.
Började nästan skratta när jag fick mig en lite närmre look på han.
Han hade väldigt konstiga ögonbryn. Satt och stirrade på han mest hela tiden.
Det såg nämligen ut som att han hade fyllt i dom. Fast inte så bra för dom va inte riktigt lika.
Fast dom kanske såg ut sådär på fullt allvar...
Bara lite lätt mysko.
Sen satt han och frågade vad jag ville ha ut av livet och vart jag ville komma, om jag va bunden till Fagerhult (självklart inte..??) och vad jag förväntade mig av dem.
Och där satt jag lite lätt chockad och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
Men men det gick väl faktiskt bra över lag.
Tog bara 19 minuter med så, det kan man väl inte klaga på.