Inse att min kära vän Bea har fixat till min blogg till det bättre, och det säger inte lite med tanke på hur gräsliga färger jag hade innan...Och det va väl bra. Jag känner mig sådär överdrivet positiv idag, och det är lite förvånande med tanke på de senaste dagarnas händelser. Kom att tänka på en liten pinsamhet som hände mig i 1an, på vår inspark på skolan. Jag fick i uppdrag att skriva en kärleksdikt till en i elevrådet och så här blev den:
Du är så fin med din fina min
Dina muskler gör mig knäsvag
Dina ögon får mig att smälta
Du har så fina armar,
du har så fina ben,
din hud är så len.
Ingen är så snygg som du
Jag vill vara din fru
Jag fattar verkligen inte hur jag kunde komma på en så smörig och hemsk dikt....Det var nog ett av mina pinsammare ögonblick som Österängare.
Ska dessutom på en liten sammankomst i Tollarp ikväll, blir nog nice. Får man hopas på iaf.